Bike-roadtrip Alperna–Havet – Med CLIFF 4x4 genom Frankrike (SV)

Sommaren är, som alla vet, semestertid, och under de senaste åren har allt detta utvecklats till en fast tradition: en bike-roadtrip till Frankrike.

När man börjar närma sig trettio förändras ens tolerans för det enkla livet. Hur romantiska nätterna än en gång var – i skåpbilen med en tunn madrass i bagageutrymmet, toalett i buskarna intill och en dusch från en kall vattenkanister – så behöver man helt enkelt… mer, ju äldre man blir.

Fast installerad toalett med riktigt säte, en madrass som inte ger ryggsmärta efter två timmar, ett rymligt kyl-/frysskåp och varmt vatten såklart. Låter som en lyxlägenhet i Nice, eller exakt som utrustningen i vår Sunlight CLIFF 4×4 med sina feta terrängdäck.

Tack vare Sunlight fick vi nämligen byta en hel DIY-campingresa mot åldersanpassad glamping – och njuta av alla dess fördelar!

Kickoff på schweizisk asfalt: Furka – Grimsel – Sustenpass 3600 hm / 130 km

Hur startar man bäst en två veckor lång mountainbike-roadtrip? Självklart med 3600 höjdmeter på landsvägscykeln! Om DIY-campingupplägget redan fallit offer för åldern, finns det ändå ingen väg runt rakade ben, smala däck och aero-outfits.

Men för att vara ärlig krävdes det en hel del övertalning från Luki. Det är ju självklart att jag står chanslös i jämförelse med den motiverade ordföranden i den nystartade Zona Rossa landsvägsklubben. Min totala mängd landsvägsmil i år når knappt upp till hälften av siffrorna på den här galna rundan…

Men lite kämpande har väl aldrig skadat någon, eller? Och utsikten från de höga bergen får en nästan att glömma hur långt och brant det är dit upp.
Det finns inget bättre än en hel dag av plåga i sadeln – och ett gäng iskalla Schwechater-öl efteråt!

Dags för det riktiga

Landsvägscykling i all ära – och visst är det trendigt – men det är ju inte därför vi är här! Den riktiga semestern börjar dagen efter, när de vita carbonskorna byts mot mjuka slip-ons och aero-outfiten ersätts av baggyshorts. Äntligen tillbaka i bikeparkerna, äntligen få bomba på utan smärtgräns och bara chilla i sittliften. Precis som vi älskar det!

Med höga förväntningar körde vi mot Bernex – och blev verkligen inte besvikna. En supercharmig liten bikepark med allt hjärtat kan önska: en jumpline signerad mästaren Vinc, feta DH-spår och hemliga leder så långt ögat når. Campingspoten ligger direkt vid bergstationen, med utsikt över Genèvesjön och kitschig solnedgång inkluderad. Till middag blir det fondue au fromage från vår stjärnkök på hjul, sublimt tillagat av Lukas i full kulinarisk virtuositet.

Men att stå parkerad i slutet av asfaltvägen kan alla. Har man terrängdäck på Camper Van vill man ju använda dem! Först lite skeptiska till om vi ens skulle ta oss upp till bergstationen, men liftkillen gav oss mod: “C’est 4×4?? C’est bon!!”. Där satt den! Att de franska vägarna inte håller samma standard som de i Saalbach/Hinterglemm är inte svårt att se – men det var inget problem för vårt rullande palats.

Dagen därpå styr vi mot Morgins: självklart, de bästa doserade kurvorna i hela Frankrike. Tyvärr i regn, men vad gör det. Morgins är ju bara en gång om året! Så vi kör vårt 5-timmarskort tills vi ser ut som en kalvschnitzel, personligen utkavlad och panerad av Reitbauer. Slip & slide deluxe.

Och sedan: Världscupen i Les Gets. Så många liftar, så många linjer, så många åskådare, så många motorsågar, så mycket öl. Det hade nästan behövt en helt egen artikel – om vi inte hade gjort vårt bästa från torsdag till söndag morgon för att festa bort minnet av alltihop.
Kvar finns ändå minnet av en stadskärna som nästan stod i brand av människor, en pallplats av vår Andi Kolb, och ljudet av tusentals motorsågar – oavsett tid på dygnet.

På söndagskvällen var vi faktiskt, helt ärligt, rätt lättade över att fly från cirkusen. Den urdruckna världscupshelgen fick sakta sjunka ner i stillheten, i solnedgången, tack vare fyrhjulsdriften.

Provence de Luxe

Under andra veckan får vi flytta in hos våra vänner Max, Matzi, Pfuisi och Hannah. Valberg ligger inte direkt runt hörnet, men lederna i Provence gör det lätt värt en hel dag i bilen.
Belöningen kommer redan nästa dag: som målade reser sig de provensalska bergen i en djupt blå himmel, och vi inser snabbt hur ljuvligt naturens tystnad egentligen känns – särskilt i jämförelse med en skrikande Stihl på öronhöjd…
Upp mot Rochers de la Maïre är 1500 höjdmeter uppför i total stillhet som balsam för själen. Det är så här jag föreställer mig semester!

I spåren från Enduro World Cup blir de ihoptjänade höjdmetrarna nerför en ren högnjutning. Först lite mer utsatt, sedan över vida ängar, och senare i skogen där den ena kurvan öppnar upp efter den andra. Fast i ett oändligt flow på en vandringsled av högsta klass – underbart.

Tack vare Max förvandlas veckan till en lyxig buffé av delikatess-spår. Runt Valberg serverar han oss ett drömspår efter det andra, med en trilogi av färger som start:
➡️ Tisdag: kvällsrunda på grå jord.
➡️ Onsdag: 1500 höjdmeter nedåt på röd jord.
➡️ Torsdag: en runda av allra finaste slag på vit jord.

Och anledningen till allt detta flow? Åsnorna! De användes förr för att bära saker över bergen, och lika lite som de gillade branta stigningar gillar vi branta nedfarter. Därför slingrar sig lederna mjukt genom landskapet, som handbyggda efter IMBA-handboken.

På fredag blir det tufft igen. Från Sospel startar vi med 700 höjdmeter hike & bike upp mot Grand Mont. I hettan är det allt annat än njutbart, men som kompensation får vi nu, förutom bergskitsch, även havet som långsamt men desto mäktigare öppnar sig framför oss. Och apropå kompensation: som sista ess i rockärmen plockar Max fram ännu en led av högsta klass åt oss. Från 1400 höjdmeter på Grand Mont slingrar den sig oändligt nedåt tills vi spottas ut direkt vid kusten, rakt in i Menton.

Och så sitter vi där någon gång på sen eftermiddag, i sanden vid havet, med en öl i handen och solen på magen.
Ingen aning hur man skulle kunna avsluta två veckor med lyxig bike-roadtrip bättre än så här!

Och nästa år? Självklart!
Traditionen lever.